Dag 16: Jag föredrar nazister

Äntligen tillbaka på Swedish soil igen efter en vecka på en pensionärsstrand i Grekland. Så många sladdriga gammelbröst har inte fritt dinglat omkring på samma lilla yta mark sen… nej, det har aldrig hänt förut, helt enkelt.

Självklart har jag inte lyft ett finger under den här tiden och faktiskt skrivit någonting. Men ett flertal briljanta idéer har formats i mitt huvud, så nu är det dags att börja jobba igen. Jag tänker kärlekslängtan, sexmissbruk och AC/DC. Bara för att nämna något.

Igår kväll när jag satt på planet hem, med ett fast grepp om min taxfree-påse med svindyr maltwhisky vars namn jag inte ens kan uttala, påmindes jag återigen om hur vidrigt det är att flyga. Så länge allt känns stabilt är det absolut ingen fara, men vid minsta tecken på turbulens blir jag en liten våt fläck som vill lägga sig i fosterställning och skrika efter mamma. Påminner mig om en scen i första säsongen av Louie. Har ni sett det så förstår ni vad jag menar.

Om man jämför med andra saker folk i gemen inte är så förtjusta i, säg till exempel nazister, så kan jag säga att jag föredrar nazister framför att flyga. Så om det någonsin finns ett tillfälle att bli buren av nazister till nästa resmål så väljer jag det. Istället för ett flygplan alltså.

Vad har egentligen hänt med mina ögonbryn? Och varför i helvete svarar inte Simon i telefon? /A

Dag 11: Skrev vilar aldrig

Du kanske tror att Skrev sitter helt overksamma bara för att det är fredag? Ingenting kunde vara mera fel. Idag har vi skapat en helfestlig scen med en lynnig skådislegend, och fått till ett tårdrypande vackert slut på första avsnittet. Ett gott dagsverke, helt enkelt.

Nu sitter jag mest och retar mig på att kommentatorn till fotbollsmatchen envisas med att säga ”Budapescht”. Vad är det för jävla larv?

Imorgon drar jag till Grekland och skriver blivande klassiker vid poolen i en vecka. Sweet! /A