torsdag 12 april 2012

Dag 1033: "Vad skulle JAG göra?"



Begreppet "geni" slängs omkring hursomhelst nuförtiden och har devalverats fullständigt, förmodligen har både Måns Zelmerlöw och Måns Möller i något sammanhang utpekats som genier, men när det gäller Larry David tycker jag att det i viss mån kan vara befogat. Det här klippet (i klippet) visar att han faktiskt ÄR sin tv-figur Larry David i Curb your enthusiasm även privat, och även George i Seinfeld som är baserad på honom. Jag VET att det har gjorts triljoner humorserier baserade på "personligheter", som Two and a half men och Everybody loves Raymond och Louie och whathaveyou och att tv sen flera år svämmar över av kändisar som spelar mer eller mindre skruvade versioner av sig själva, men det skiter jag i just nu för klippet de diskuterar i det här klippet är taget från VERKLIGHETEN.
Om man går i manustankar måste det underlätta oerhört att vara så ”quirky” ("I'm not a good swiper!") att man kan basera stora delar av två helt lysande tv-serier på sig själv, och dessutom vara så självupptagen att man räknar med att resten av jordens befolkning förmodligen också vill ta del av detta fantastiska som är jag. Larry David är en av en handfull personer som har blivit miljardär på just de egenskaperna.

Jag vet inte hur många som skulle vilja se en tv-serie baserad på min personlighet, men det kanske är Jante som håller mig tillbaka. "Vad skulle JAG göra?" kanske är en fråga jag borde ställa mig oftare i skapelseprocessen.
 
En annan sak: om det nånsin ska göras en version av Simpsons med riktiga människor i rollerna är Larry David helt gjuten som Mr Burns. En nackdel är dock att han egentligen är en ganska usel skådis.

Ytterligare en annan sak: David Letterman fyller 65 år idag. Grattis, Dave!

Samtidigt på radion: det pratas om män som onanerar med dammsugaren. Tänk på det, överallt därute i VERKLIGHETEN går det omkring män som ägnar en icke obetydlig del av sin tid åt att fundera på var de kan stoppa in sitt könsorgan härnäst. Skitsamma om det är en människa eller inte, bara det finns ett hål. (Inte en originell spaning det heller, jag vet, men på något sätt ändå intressant. Som en rejäl örfil.) /A

fredag 9 mars 2012

Dag 48: Tvätta genast bort de där dumheterna


Ibland när ett olydigt barn har sagt något dumt så tvättar man ju barnets mun med tvål. Det är sedan gammalt. Det vet alla moderna föräldrar. "Det är för ditt eget bästa", mumlar man och kör in tvålen. "Du tror det inte nu, men du kommer att tacka mig när du blir stor".

På samma sätt är det efter våra manussittningar med Skrev. Vi skriver så mycket dumheter att det går knappast en dag utan att jag får ge tangentbordet en rejäl omgång i duschen.

Jag skrubbar det som om det inte fanns någon morgondag. /S

torsdag 8 mars 2012

Dag 538: Är detta det stora genombrottet?

Idag har vi i Skrev kommit på en helt fenomenal idé till tv-serie. Helt fenomenal, säger jag. Så enkelt är det. Jag vet att vi alltid brukar hylla oss själva i det här forumet, det är vad det här forumet till stora delar är till för, men den här idén är faktiskt inget annat än mirakulös.

Jag kom just på en sak, det finns nog ingen som älskar att använda adjektiv så mycket som jag i mina texter. Jaja, skitsamma, den nya idén var det jag pratade om. Tyvärr kan jag inte avslöja så mycket om den förutom att den involverar en av Sveriges mest prominenta familjer, och att den bara blir mer genialisk ju mer jag tänker på den.

Jo förresten. En sak till kan jag avslöja, den är förmodligen närmast omöjlig att förverkliga. Men det är inget som hindrar Skrev, vi skrattar utmaningen rakt i ansiktet.

Det här kan vara projektet som äntligen gör oss legendariska./A

söndag 4 mars 2012

Dag 56: Skrev blir smutsiga sitcom-horor

För att man inte ska vara helt lost i sina manuskskrivarvedermödor så ställde Skrev en mycket intrikat fråga till ett par produktionsbolag. Konfronterade dem, helt enkelt. Varken mer eller mindre. Man vill ju gärna veta exakt vad det är de söker. Frågan löd: ”Exakt vad är det ni söker?”

Svaret blev att de gärna vill ha en ”bred sitcom” som väl ska tilltala mer eller mindre alla i hela världen. Fredagsmys, igenkänning och allt detta.

Givetvis skrider Skrev till verket och antar utmaningen. Ajöss, svärta och ångest. Hej, sköna garv och catchphrases!

Vi är stolta över att inte ens kunna stava till inntegretet. /A

fredag 3 februari 2012

Dag 45: Nytt och fräscht rinner ur Skrev

Istället för att sitta och rulla tummarna medan diverse upptagna tv-producenter får arslet ur vagnen och inser vilken guldklimp vi har dumpat i deras knän i form av vårt första synopsis är fenomenet Skrev redan igång med nya svindlande projekt.

Just nu håller vi på med ett koncept som involverar två bröder, varav den ene är en levnadsglad konstnär som alltsomoftast är naken på underkroppen och den andre en girig pr-konsult som är ordförande i föreningen ”Fler gallerior i Stockholm”.

Till detta lägger vi en iskall styvmamma som vid festliga tillfällen gärna iklär sig lång SS-skinnrock och anordnar swingers-partyn för överklassen.

Jag tror att vi har en vinnare. Igen. /A

torsdag 26 januari 2012

Dag 44: Skrev doftar bäst i gryningen

Efter ytterligare mejlkonversation med tv-producenten har nya initierade frågor angående vårt projekt dykt upp som kräver vår omedelbara uppmärksamhet. Begrepp som "drivkraft", "dynamik" och "utveckling" har framkastats, och Skrev står självklart väl rustade för att ta itu med detta.

"Vi har svaren så länge nån annan ställer frågorna" som vi i Skrev brukar säga och skrocka förnumstigt.

Av denna anledning ska Skrev imorgon träffas vid den okristliga tiden 09:30 i Paradvåningen i Gamla stan. Det är ju helt sjukt vilka extraordinära åtgärder vi är villiga att sätta in för att sjösätta det här. /A

tisdag 24 januari 2012

Dag 43: Skrev utvidgas

Vad har vi fått för respons på vårt synopsis som skickades iväg till tv-produktionsbolagen för ett par veckor sen, undrar ni? Jo, en producent från ett av de stora bolagen visade direkt hur oerhört skicklig han är på sitt jobb genom att med vändande mejl konstatera att vår idé "har potential, helt klart" och ville gärna veta mer. Det fick han.

Dessutom fick Simon den eminenta idén häromdagen att vi inte ska begränsa oss till tv-branschen så efter att ha ändrat ett par meningar i vårt synopsis skickade vi igår iväg det till landets filmbolag. Som vanligt skjuter vi brett och ger i stort sett alla chansen att på framtida sociala tillställningar med stolthetens klump i halsen få vara den som kan säga "Det var jag som upptäckte Skrev. Manusförfattarnas Jagger & Richards. Ja, jag såg direkt att de här killarna var något alldeles extra". Vi hoppade inte ens över bolaget som på sin sajt skryter vitt och brett om att de ligger bakom både Göta kanal 2 och 3. Även om just det är något jag själv skulle välja att hålla tyst om.

Anyhoo. Ett filmbolag hörde av sig omedelbart och ville också gärna veta mer. Det ska de få. Vi är absolut inte omöjliga.

För er som inte har trillat baklänges av med-upphetsning redan kan jag berätta att när ett produktionsbolag i den här världen inte bara behagar att noggrant studera frukten av dina vedermödor utan dessutom vill ”veta mer” så känns det som att du redan där tillhör en utvald skara på cirka en tiondels promille av Sveriges alla hoppfulla manusförfattare.

Jag är medveten om att vi fortfarande har en lång väg att vandra innan vi eventuellt kommer i mål, men än så länge känns det väldigt bra. Nu hoppas vi på nästa steg./A

onsdag 11 januari 2012

Dag 42: Synopsis-symptom


Just nu lider SKREV av följande symptom:

Bultande hjärta och hastig puls
Svettning

Darrning
Känsla av att tappa andan
Kvävningskänsla
Smärta och obehag i bröstet
Illamående och obehag i magen (mest jag, men även Anders har ett anslag)
Svindel, ostadighetskänslor och matthet
Rädsla att mista kontrollen (Anders) och bli tokig (jag)
Domningar och stickningar
Frossa (jag) och värmevallningar (Anders)

Ja, det stämmer. Vi har panikångest. Synopsis är skickat. Jag säger det igen: synopsis är skickat. Tärningen är kastad. Bollen är i rullning. Vinet är på upphällningen. Det finns ingen återvändo. Epistula non erubescit. /S

lördag 7 januari 2012

Dag 41: Bengt


Vem har sagt att statistik inte kan vara underhållande? Jag blev i alla fall väldigt förtjust när jag upptäckte sökorden "hej jag heter bengt. jag jobbar med porr" i SKREV:s bloggstatistik. Sex personer har sökt på detta och hamnat hos oss. Eller så är det en och samma person, det är väl det troligaste. Bengt själv, kanske.

Ensam i sin lilla svettiga skrubb bland kladdiga Dennis Hot Dogs-paket, fläckiga inkassobesked och tomma ölburkar sitter Bengt med naken underkropp och söker på sitt eget namn. Frenetisk knappar han på det flottiga tangentbordet. Han avbryter plötsligt hamrandet, nickar och hummar för sig själv, tar fram en liggare och noterar mycket noga vad han har hittat. Fyller i kolumner. Numrerar. Alltid med tryckbokstäver och alltid med blyerts och ibland när han är arg så hårt att pennan går av.

Bengt har en hel bokhylla full med dessa liggare. Ibland, på natten, tar han fram en lunta och bläddrar i den, sedan sätter han nöjt tillbaka den i hyllan. Han är som en kärleksfull far som säger godnatt till sina älskade barn. Bengt låter handen löpa längs hyllraderna, han smeker ryggarna ömsint. Sedan stoppar han plötsligt fingrarna i munnen, han kan inte hindra sig själv längre, och suger njutningsfullt på dem. Länge och noggrant. Han är en mycket obehaglig människa, denne Bengt. /S

söndag 18 december 2011

Dag 40: Damage your darlings


Kill your darlings. Det ständiga rådet till alla som skriver. Ett mycket bra råd. Men ibland väldigt svårt att följa. Man gillar ju de där intelligenta skämten, sidohistorierna och oväntade scenerna som har varit ens vänner så länge. Därför skulle jag vilja modifiera det där rådet en smula. Så alla blödiga manusarbetare därute, hör upp! Innan ni avrättar era älsklingar, prova först att förstöra dem. Vänd ut och in på den där fantastiska scenen som, ärligt talat, inte platsar i storyn längre. Vrid och skruva och bryt sönder den. Och den där roliga och knäppa karaktären som har varit med sedan början, men faktiskt inte fyller någon funktion längre, häng honom  upp och ner.  Skaka honom våldsamt! Vem vet vilka oväntade möjligheter och uppslag som trillar ut.
Alltså. Innan avrättning, använd tortyr. Damage your darlings. Var hänsynslös - ingen Genève-konvention i världen kan tillämpas på en manusförfattare. /S

fredag 16 december 2011

Dag 39: Solkigt skrev



Tack vare den ovärderliga kritiken vi fick på våra två första avsnitt har vi nu skrivit om och skrivit om. Och sen skrivit om igen. Och vi är inte på långa vägar klara. Varför, undrar ni. Jo, vi har nämligen märkt att varje gång vi ändrar i manuset så blir det svartare. Karaktärerna blir solkigare. Scenerna mörkare. Och det blir genast klart bättre. Roligare, underligt nog. Det här manuset ska bli svartare än svart. Välkommen till ett solkigare SKREV. /S

tisdag 29 november 2011

Dag 38: SKREV krystar

Igår hamnade vi, för första gången, i vad som verkade vara ett helt hopplöst läge. Vi hade en scen som vi kände oss tvungna att skriva, vi visste vad den skulle utmynna i och vilken funktion den skulle fylla. Men vi hade ingen aning om hur vi skulle komma dit.

Utan att avslöja alltför mycket handlade det om huruvida en av personerna i scenen skulle lida av stroke eller av Huntingtons sjukdom. Jag röstade för stroke, Simon var mer inne på Huntingtons. Personen ifråga var dessutom tvungen att ofrivilligt antasta en kvinna på en toalett, helst både verbalt och fysiskt, och sen skulle scenen avslutas med att han blev utsläpad av vakter och på vägen få sina byxor neddragna framför en mängd vittnen. Kunde vi dessutom få in en vuxenblöja och en svanktatuering så var det jackpot.

Mängder av idiotiska förslag kastades fram, det ena mer desperat och ologiskt än det andra. Svordomar skreks. Listor med könsord skrevs. Simon gjorde en trettonde kanna kaffe och försvann iväg för att försöka hitta en lösning på internet. Jag slängde mig i soffan och började spela Wordfeud i ren desperation. Paniken var påtaglig. Tårar hotade att tränga fram. Var detta slutet för SKREV?

Självklart inte.

SKREV skulle inte vara SKREV om vi inte löste såna här små dilemman. Som de fullfjädrade proffs vi är tog vi helt enkelt några djupa andetag, vände på alltihop, la till lite, tog bort lite, och efter flera timmar av plågsamt värkarbete klämde vi till slut ut den där trilskande scen-bebisen som om det var den enklaste sak i världen.

Nu pustar vi ut och går vidare./A

onsdag 23 november 2011

Dag 37: Kill your sperma-darlings


Igår var den stora dagen. Eller, rättare sagt, den i alla fall hittills största dagen i SKREVs förunderliga historia. Vi lämnade över vårt mästerverk till en expert som skulle komma med utlåtanden om det vi skapat under de senaste månaderna.

Domen kom efter bara några timmar.

Förutom generella råd som att skapa flerdimensionella karaktärer som faktiskt fyller en funktion och att jobba med tydliga trådar, så fick vi också en del mer specifika tips. Till exempel att vi borde minska de väldiga mängderna sperma, rensa bort den värsta sexismen samt att vi kanske skulle ta en funderare över om vi verkligen vill ägna oss åt osmakligt hån av förståndshandikappade.

Det finns ingen anledning att gå som katten kring het gröt här, vi blev ganska brutalt slaktade. Men är det någon enstaka egenskap som utmärker SKREV så är det ödmjukhet, och efter att den första förkrossande känslan av nederlag lagt sig något var det bara att inse att experten ifråga hade rätt angående det mesta.

SKREV tar till sig kritiken. SKREV jobbar vidare. SKREV är starkare än någonsin. /A

tisdag 22 november 2011

Dag 36: Så penetrerar du manus - vi har listan


Anders har börjat kalla manuset för HON och det skrämmer mig en smula. Jag tror att han börjar bli besatt. Ibland hittar jag skrynkliga och fuktiga A4:or med hans favoritscener i soffan där vi brukar sitta när vi skriver. Han gömmer sidorna mellan soffkuddarna som en skamsen hund. Jag har konfronterat honom och givetvis blånekar han till manus-sodomi. Så jag väljer att låtsas som om jag inget ser. En viss besatthet kan vara precis det bränsle vi behöver.

Avsnitt 1 och 2 är nu klara, printade, höglästa och skickade till en manusexperts kritiskt granskande ögon. En utomstående person med distans. En person som inte kallar manuset för HON. /S

måndag 21 november 2011

Dag 35: Sluta inte förrän HON är nöjd

Manuset kan just nu liknas vid en krävande älskarinna som insisterar på att man ska fortsätta pilla och gnugga och hålla på, trots att man själv känner sig färdig och har kramp i alla möjliga och omöjliga kroppsdelar och mest längtar efter att få sova eller kanske tända en cigarett.

SKREV är, naturligtvis, en oerhört uthållig och omtänksam älskare som inte ger sig förrän hans kvinna är helt tillfredsställd. Snart är hon där.

Haha, ibland kan jag inte låta bli att skratta åt mig själv. /A

tisdag 15 november 2011

Dag 34: Älskade kulor


Inte nog med att SKREV ämnar återupprätta det skamfilade ryktet för svensk tv-produktion, vi ska dessutom ta tillbaka de älskade marmeladkulorna till svenskarnas, ja kanske hela världens, hjärtan.

Är ni födda på 70-talet vet ni utan tvekan vad jag pratar om. Det handlar om de där gröna skapelserna som man inte ens ville äta som barn. De där som låg kvar orörda i asken långt efter att man tvingat i sig körsbär i likör eller romrussin eller nåt annat i vanliga fall äckligt efter att allt vettigt och ätbart godis tagit slut.

Godis som till och med barn är tveksamma till att stoppa i sig är vidrigt i ordets rätta bemärkelse.

Kombon Leif, vår vedervärdige vaktmästare, och gröna marmeladkulor är en match made in heaven, och det är SKREV som håller i spakarna. /A

onsdag 9 november 2011

Dag 33: Brödtext


Skådespel istället för bröd, heter det ju. Men det stämmer inte in på SKREV, vi ägnar oss åt båda. Idag, till exempel, var schemat:

1. skriva brödtext
2. äta bröd
3. skriva brödtext

Och nu till helgen blir det andra bullar. SKREV särar generöst på benen och grenslar i stort sett hela Sverige. Anders beger sig norrut till palt- och one pieceland och jag beger mig söderut och blir en Ölandstok. Vi ses på måndag. /S

måndag 7 november 2011

Dag 32: Vi peppar varandra i SKREV

Äntligen måndag och dags att skapa nya stordåd i SKREVs smutsiga skrivarhåla. Innan vi kommer igång ser vi till att konversera lite för att komma i rätt skaparstämning. /A

torsdag 3 november 2011

Dag 31: Vardaglig förnedring

Få saker i vardagen gör mig så oerhört och omedelbart generad som när man ringer ett telefonnummer och börjar presentera sig och plötsligt inser att man inte pratar med en riktig människa utan en inspelad röst som börjar berätta om vilka olika knapptryckaralternativ man har. Vidrigt.

Lika jobbigt kan det vara när man tvingas säga högt och tydligt in i luren till samma typ av icke-människa vilket ärende man har eller vart man till exempel vill resa.

Fruktansvärt, helt enkelt. Jag är helt säker på att de som jobbar på den typen av företag spelar upp de allra festligaste avarterna på sina personalfester.

Ville bara säga det.

Kan man förmedla den här typen av genans i ett tv-manus? Ja, SKREV kan för om vi inte kunde det så vore vi inte SKREV. /A

måndag 31 oktober 2011

Dag 30: Tarot-timmen


Mycket givande manusskrivande idag. Pex Thufvessons program Tarot-timmen gästas av ett fantastiskt obehagligt och inkompetent medium. Stackars sjukpensionären Birgitta, som bara längtar efter kärlek, ringer in till programmets betallinje (24,98 kr/min). Hon får först prata väder länge och väl innan Tarot-korten berättar att hon snart kommer att ta körkort för tung lastbil. Birgitta, som är 63 år, förutspås även att bli gravid inom kort.

Nu kan jag ju inte spå varken i kort eller i kaffesump, så jag har ingen aning om vi kan sälja det här manuset så småningom. Men det vore ju fan om det inte ska gå, så bra är det faktiskt. Det vore ju fantastiskt roligt att få göra detta på heltid - det är inte varje dag man skrattar så att man kiknar på jobbet. /S

fredag 28 oktober 2011

Dag 29: Knöl i skrev

En knöl i ett skrev kan definitivt vara något bra.

Titta en knöl! En geni-knöl! Man vill bara gnugga honom, eller hur? /S

torsdag 27 oktober 2011

Dag 28: Jättepenis, Gandalf och outsäglig ondska


Experterna brukar säga att man ska skriva om det man känner till, och med detta oumbärliga råd som ledsagare har SKREV idag (bland mycket annat givetvis) sysselsatt sina överbegåvade hjärnor med ett riktigt praktsvin med en jättelik penis, en simpel vaktmästare som huserar den svartaste av ondska samt en självupptagen skådislegend som horar som sjökapten i en usel reklamfilm.

Det händer ständigt saker på SKREV alltså. Se bara på fotot ovan hur Simon jobbar med sin älskade post-it-vägg. Nya lappar kommer till, gamla lappar byter plats. Växer manus växer SKREV, brukar vi på SKREV säga.

Det enda negativa med dagen var att Simon vann i vår vadslagning om vad Gandalf egentligen säger i Sagan om ringen när han är på väg att dras ned i djupet av balrogen. "Fly, you fools!" hävdade Simon bestämt. Jag fnyste överlägset åt hur dum i huvudet han är och konstaterade att det var "Run, you fools!" som gällde. Enligt det där internet var det jag som hade fel. Jag tar det som ett stort personligt nederlag. /A

fredag 21 oktober 2011

Dag 27: SKREV fick besök


Idag fick SKREVs allra heligaste skrymsle besök av ingen mindre än självaste R.

Nybarberad och tvåldoftande som en gentleman från svunna tider stegade han rakt fram till den legendariska post-it-väggen.

Han stirrade närmast förhäxat. Försökte ta in briljansen.

Man kunde höra en knappnål falla. Det var som om tiden stod still.

Kanske förstod han vidden av det han, som en av ytterst få människor, hade fått bevittna. Kanske inte.

Därefter gick vi och åt lunch. Kinabuffé. Den var inget vidare. /A

torsdag 20 oktober 2011

Dag 26: Kill your Hoberts

"Kill your Hoberts" heter det ju. Och det är precis vad vi har gjort. Hobert är borta ur manus. Puts väck. Istället får vår favoritkaraktär, den underbart vidrige vaktis-Leif, mer utrymme att stoppa i sig ohämmat med råa Dennis Hot Dogs. Direkt ur paketet.

Förresten, ni vet väl att Dennis Hot Dogs inte får kallas korv? Dennis klarar nämligen inte den stenhårda köttprocenten i Sverige. Fakta: för att man ska få kalla nedmalda gristrynen, tuppkadaver och annat slakteriavfall för korv måste den innehålla minst 35 procent kött. Det gör INTE Dennis Hot Dogs. På sin höjd innehåller den kanske en procent. Möjligtvis två procent om man rotar igenom hinken med avfallssmet riktigt, riktigt noga.

Nej, Dennis Hot Dogs är inte korv, det är "korv". Och Leif älskar det. Hell, SKREV älskar det! /S

onsdag 12 oktober 2011

Dag 25: Dvärgskrev


SKREV är en knubbig dvärg just nu. Vi tar små, små hjulbenta kliv tillbaka längs den stig vi tidigare trampade upp med sjumilastövlar. Undersöker marken steg för steg. Med andra ord, vi granskar manuset från början. Mycket,  mycket noga. Kollar varje scen, läser varje replik. Långsamt stegar vi bakåt för att komma framåt, kan man säga. Ni förstår vad jag menar.

Kritikerglasögonen, de tjockbottnade och stryktåliga, är på. Vi lappar och vi lagar, vi filar ner ojämnheter och vi klistrar ihop bristningar. Med dvärglist lotsar vi våra karaktärer mellan fallgropar och lömska fällor. Vi röjer minor och bygger broar på deras väg. Och med små, små försiktiga manövrar rör vi oss mot mål. Episod 1 är nu i stort sett spikad och snart är även en första version av Episod 2 klar. /S

onsdag 5 oktober 2011

Dag 24: Calling Mauro Scocco

Idag har Skrev skrivit vad som kan vara en av de roligaste scenerna någonsin.  Den involverar en psykolog som går på tunga mediciner och en mycket känd låt av Mauro Scocco.

Den enda som just nu står i vägen för skapandet av svensk tv-historia är alltså ingen mindre än Mauro själv. Vi behöver din välsignelse, Mauro. Att du skulle säga nej är helt enkelt inte ett alternativ. /A

tisdag 4 oktober 2011

Dag 23: SKREVs kreativa kaos

För att ni ska få en idé om hur genier arbetar bjuder vi här på en unik inblick i den enormt komplicerade kreativa process som gör SKREV unikt. /A

måndag 3 oktober 2011

Dag 22: SKREV skriver snusk

Scenen jag skriver på nu innehåller, bland mycket annat, begrepp som erektionsproblem, sperma, asiatporr, ursinne och förnedring.

Jag skrattar högt för mig själv när jag läser vad jag har skapat.

Det kan tyda på två saker - antingen att det jag skrivit är väldigt roligt eller att jag har en uppblåst uppfattning om min egen talang. Eventuellt är det en kombination av båda.

När jag tänker efter kan det faktum att man skrattar högt för sig själv också tyda på en allvarlig psykisk störning, men det väljer jag att ignorera. /A

söndag 2 oktober 2011

Dag 21: Anders smälter manus


Kommer inte ihåg om det här är plåtat innan eller efter manusarbetet härom veckan. Inte heller kommer jag ihåg om det är innan eller efter lunchen på den lokala thai-krogen tidigare samma dag. Hoppas verkligen att det är innan det förstnämnda. Har svårt att tro att vårt manus är SÅ svårsmält. /S
 

lördag 1 oktober 2011

Dag 20: Dansar med dinosaurier



Hoppsan! En just nu aktuell svensk film-dinosaurie dansade, eller dammade kanske man ska säga, in i vårt välkomnande SKREV idag. Härmed kan vi stolt meddela att världsrekordinnehavaren i svenskt filmstöd, Richard Hobert, har förlagt premiären på sin nya film till vår tv-serie!

Filmen, som har den formidabelt idiotiska titeln "Innan solen går i molnen", kommer att orsaka problem i vår huvudpersons kärleksliv. Mer än så kan vi tyvärr inte avslöja för tillfället. /S

måndag 26 september 2011

Dag 19: En fellatio, tack.

På rekommendation från en av mina nära vänner (vi kan kalla henne Anna) kollade jag idag in Tore S Börjessons och hans nyblivna fru Sara Mårtens blogg, kallad Giftas, och det första som slog mig var att det är väldigt vad mycket fellatio som avhandlas. Det är fellatio till frukost, det är fellatio till pizzan och säkert även fellatio framför På spåret på fredagkvällarna. Vid en första anblick, och jag läste ärligt talat inte speciellt noga, framstår det helt enkelt som att bloggen innehåller oerhörda mängder fellatio.

Jag är inte pryd och jag uppskattar givetvis väl utförd fellatio lika mycket som the next guy, kanske är jag bara avundsjuk, men jag undrar verkligen varför Tore och Sara känner så starkt för att dela med sig av de äktenskapliga fellatiostunderna till allmänheten. Har Tore aldrig upplevt fellatio tidigare i sitt liv? Har Sara aldrig utfört fellatio tidigare i sitt liv? Eller handlar det om att Sara går på någon ny radikal proteindiet?

Obegripligt. Men de minuter jag ägnade åt deras blogg är inte på något sätt bortkastade. Nu måste jag fundera på hur jag eventuellt kan få in karaktären Fellatiomannen i manuset.

Och självklart har Giftas hamnat på min relativt korta lista med favoritbloggar. /A

onsdag 21 september 2011

Dag 18: SKREV inspireras av "den lilla människan"

Idag har jag lyssnat på radio. Det är inte bra för min mentala hälsa. Det pratades om adoption och en man (let's call him Bengt) ringde in och tyckte att han hade en väldigt intressant tanke som han ville dela med sig av. Han lät lite klurig sådär, drog ut på det, ”det är en sak jag har funderat på väldigt länge, som jag har undrat över när det gäller det här med barn, nånting som jag tycker skulle vara väldigt bra för de som bestämmer att fundera allvarligt på”.

Programvärden frågade givetvis ”Vad är det då? Vad är det för idé du har, Bengt? Berätta för oss, vi kan inte bärga oss längre!”. ”Mjaa” sa Bengt förnumstigt och drog ut på det geniala han skulle delge världen ytterligare några sekunder samtidigt som det var uppenbart att han var nära att spricka av upphetsning över sin egen förträfflighet. Men han bärgade sig och hummade lite till för han visste att han satt på ett riktigt guldkorn som skulle få alla kunskapstörstande stackare som lyssnade att skrika av ren njutning när de fick höra.

Och så äntligen kom det. ”Jo, jag undrar så här, varför har man inte körkort för barn? Man har ju körkort för bilar, men barn kan vem som helst bara skaffa hursomhelst, varför kan man inte införa körkort för barn?”.

Har du fler såna glimrande och tidigare oupptäckta pärlor av visdom, Bengt? Jag vill att du blir min mentor, Bengt. Snälla Bengt, jag ber dig, låt mig få vara din lärjunge.

Sen var det nån nazistkvinna som ringde in och menade på fullaste allvar att om en kvinna inte kan bli gravid på ”ett naturligt sätt” så var det heller inte meningen att hon skulle ha barn. ”Ja, så tycker jag. Jag är bara ärlig, det får folk ta.” Det är oklart om det låg några religiösa vanföreställningar bakom hennes förvirrade tankebanor. Men det vore härligt om hon drabbades av en livshotande sjukdom, som man lätt skulle kunna bota, men inte fick sin nödvändiga medicin med motiveringen ”Tyvärr, det var helt enkelt inte meningen att du skulle leva längre.”

För att toppa detta har nyheterna hela dagen rapporterat om en ukrainsk man som dog efter att ha vunnit en snabbätartävling där han tryckte i sig 10 ukrainska degknyten (namnet på denna delikatess har tyvärr lämnat mitt minne) på en halvminut. Vilket antiklimax när man just har vunnit vad som måste vara en av de mest prestigefyllda titlarna i hela Ukraina. /A

tisdag 20 september 2011

Dag 17: Ett skrev i träda är ett olyckligt skrev

Äntligen kom vi igång idag igen efter ett alldeles för långt uppehåll ägnat åt i stort sett ingenting, ingenting lika viktigt som skrevpillandet i alla fall. Jag har en tendens att göra just ingenting och stirra apatiskt in i väggen om jag inte har någon som vakar över mig och ser till att saker och ting blir gjorda. Förmodligen lider jag av någon slags omvänd ADHD. Simon är just nu min manus-PT, tur att han är tillbaka i stan igen efter sina ständiga besök på sitt älskade Öland.

Och ja, jag kan väl till viss del hålla med om att Wordfeud upptar alldeles för mycket av min tid. Jag blir inte förvånad om manuset hädanefter kommer att drunkna i ord som ”fez”, ”ozon”, ”laxkar” (!), ”pukas”, ”varpsa”, ”cellofan” och ”xylofon”. 

På tal om manuset så har jag återigen gett mig in på nätdejting. Det är rena guldgruvan, där finns tillräckligt mycket svärta och desperation att det räcker till minst 10 säsonger. /A

Dag 17: S.K.R.E.V.


Idag, mitt under pågående manusmöte, sms-vibrerade Anders telefon. Jag tänkte inte så mycket på det. Tänkte inte alls på det, faktiskt. Inte förrän senare. Det märkliga var nämligen att han helt plötsligt fick myror i benen, glansig blick och okoncentrerat tal. Mumlade otydligt om att han hade något "mycket viktigt" att göra och måste tvärrusa. Vad det där viktiga var vägrade han att avslöja. Jag fick knappt ett hej då, så bråttom var det.

Strax därefter kunde man på Facebook se statusen: "Hur är det möjligt att "julfes" inte godkänns? Det vet väl alla att magen kan bli lite orolig efter ett julbord".

Jag misstänker starkt att detta plötsliga "viktiga" var Wordfeud-relaterat.

Nåväl. Innan det plötsliga manfallet gjorde vi bra framsteg. Vi börjar känna våra karaktärer rätt så bra nu och vet var de är på väg. Nu ska den nya scenen vi lade in idag skrivas färdigt, sedan återstår högläsning och klockning innan vi kan börja vässa dialogen i första avsnittet. Jag ser mycket fram emot det. /S


söndag 11 september 2011

Dag 16: Jag föredrar nazister

Äntligen tillbaka på Swedish soil igen efter en vecka på en pensionärsstrand i Grekland. Så många sladdriga gammelbröst har inte fritt dinglat omkring på samma lilla yta mark sen… nej, det har aldrig hänt förut, helt enkelt.

Självklart har jag inte lyft ett finger under den här tiden och faktiskt skrivit någonting. Men ett flertal briljanta idéer har formats i mitt huvud, så nu är det dags att börja jobba igen. Jag tänker kärlekslängtan, sexmissbruk och AC/DC. Bara för att nämna något.

Igår kväll när jag satt på planet hem, med ett fast grepp om min taxfree-påse med svindyr maltwhisky vars namn jag inte ens kan uttala, påmindes jag återigen om hur vidrigt det är att flyga. Så länge allt känns stabilt är det absolut ingen fara, men vid minsta tecken på turbulens blir jag en liten våt fläck som vill lägga sig i fosterställning och skrika efter mamma. Påminner mig om en scen i första säsongen av Louie. Har ni sett det så förstår ni vad jag menar.

Om man jämför med andra saker folk i gemen inte är så förtjusta i, säg till exempel nazister, så kan jag säga att jag föredrar nazister framför att flyga. Så om det någonsin finns ett tillfälle att bli buren av nazister till nästa resmål så väljer jag det. Istället för ett flygplan alltså.

Vad har egentligen hänt med mina ögonbryn? Och varför i helvete svarar inte Simon i telefon? /A

lördag 10 september 2011

Dag 15: Saknaren


När man kommer att tänka på det så är det här inte SKREVS första manusförsök. Vi har ju faktiskt en gång i tiden cirklat likt gamar i skyn runt förhoppningsfulla personers dödförklarade försök till framgång och evigt liv. Till exempel, så visste vi att den här låten av och med "Champagnekungen" Rickard Juhlin, om hans bravader på Café Opera på 80-talet, fanns där ute. Och vi dök på bytet såsom gamar ska.

Detta är väl med god vilja något slags bildmanus, antar jag. Storyn finns ju där, jag menar, smaka på fraserna "Som en vårlig bris i maj", "Jag satt vid mitt vanliga bord på Café Opera", "En dompa -67" (gitarrutbrottet där!), "Oskyldiga lilla flicka" och sist men inte minst "En vecka senare var vi kärare än nånsin".

I rättvisans namn ska nämnas att Rickard skrev den och spelade in den när det begav sig, någon gång på 80-talet, och att han har sett vår video och inte haft någon invändning. Jo, en sak tyckte han var pinsam. Det finns tydligen inte någon Dom Perignon från 1967.

Nåväl. Anders är fenomenal i sitt livs roll (hittills, naturligtvis) och Sven Akselson och jag är bakom kameran OCH vi är med som bakgrundskör i två sekunder (ja, vi är cameos!).

Varför "Rösegänget", undrar ni? Vi tyckte det var roligt att tänka sig hur irriterade folk skulle bli när de youtubade Eva Röse och hamnade hos oss. /S

onsdag 7 september 2011

Dag 14: Per Gessle vs. Will Ferrell


Jag mötte Per Gessle i joggingspåret. Han studerade noga min Will Ferrell-tröja. Och det såg ut som att han noterade budskapet. Så om det är omotiverat mycket koskällor på nästa Roxette-album - skyll på SKREV. /S

tisdag 6 september 2011

Dag 13: Mess-misstag


Idag messade Mårten och undrade om jag skulle kunna ta ett fotojobb med kort varsel. Det vara bara det att han skickade till fel nummer. Livet är fyllt av manusidéer. /S

söndag 4 september 2011

Dag 12: Exklusivt manusmaterial

Exklusivt för våra läsare, ett utdrag ur Dramatenstjärnan och skådespelarlegendaren Örjan Börjessons memoarer "Gudalik".

"Gus vänder sig om, tittar hånfullt på mig med sin spefulla blick. "Örjan! Vi pratade just om dig. Jag har dina memoarer här", säger han och håller upp Idioten av Dostojevskij. Där kommer den slutligen, dolkstöten i ryggen som jag har väntat så länge på. Jag blir nästan rädd för min egen styrka när jag vräker in honom i sminkspegeln så glödlamporna exploderar runt hans vidriga lilla ansikte. "Din förbannade pösmunk", väser jag i hans öra, "jag ska harpunera dig!"." /S

fredag 2 september 2011

Dag 11: Skrev vilar aldrig

Du kanske tror att Skrev sitter helt overksamma bara för att det är fredag? Ingenting kunde vara mera fel. Idag har vi skapat en helfestlig scen med en lynnig skådislegend, och fått till ett tårdrypande vackert slut på första avsnittet. Ett gott dagsverke, helt enkelt.

Nu sitter jag mest och retar mig på att kommentatorn till fotbollsmatchen envisas med att säga ”Budapescht”. Vad är det för jävla larv?

Imorgon drar jag till Grekland och skriver blivande klassiker vid poolen i en vecka. Sweet! /A

Dag 11: En Gamla stan-snobb i manuset?

Nere på Coop Järntorget är det nuförtiden ständigt turistkaos. Olidligt. Bor man här i krokarna så blir man snart en Gamla stan-snobb utan dess like, det kan inte hjälpas. Man bara avskyr dessa grupper av italienare med konstiga designerjeans som står och tittar käckt i gatuhörnen. Japaner i praktiska frisyrer som fyller klichékvoten genom att i all oändlighet fotografera varandra vid Taube-statyn. Stryktåligt klädda amerikaner som plöjer kvarteren i jakt på nästa landmärke. Förvirrade och kedjerökande ryssar i mjukisbyxor och korta skinnjackor som planlöst irrar omkring i gränderna.

Och förr eller senare hamnar de alla på Coop Järntorget. Där köper de gärna EN liten youghurt, EN folköl eller EN glass. De köar obekymrat i timmar för dessa varor, och de gör det gärna i stans minsta butik. De är i vägen.

Nyss var jag nere och plockade ihop middagen. Trängde mig i gångarna. Köade till kassan. Hungrig. Trött. Kom äntligen fram. Och så har jag glömt köttfärsen. Det är bara att lägga upp varorna på bandet och samtidigt planera sin väg tillbaka till charkavdelningen. Snabbt måste det gå. Så motströms genom kökaoset är därför inte att tänka på. Däremot går det att gena via utgången, det vet jag sedan tidigare. Således lämnar jag varorna, skyndar mig ut ur butiken och sedan in igen genom entrén. Fint. Hittade köttfärsen. Bra. Nu gäller det bara att ta sig till kassan igen innan det är dags att betala varorna på bandet. Samma väg tillbaka fungerar inte eftersom dörrarna går åt fel håll.

Jag börjar tränga mig igenom den härva som skämtsamt kan kallas kö. "Excuse me, sorry", ropar jag till höger och vänster och närmar mig sakta målet. Tills det är tvärstopp. Ett äldre sällskap vägrar att flytta sig. "Excuse me", inget händer. "Sorry", ingen reaktion. Ja, jag tappar tålamodet. Veckor av uppdämt turisthat bubblar upp och jag blir nog lite onödigt brysk i min framfart. Det ska erkännas. Knuffas lite omilt med en dam. Fram och tillbaka. Vi blänger på varandra, men jag kommer förbi. Seger!

Precis då fastnar jag naturligtvis i en stor ställning på väggen där det hänger miljoner godispåsar. Nej, men se där, en obeveklig metallkrok har hakat fast i mina byxor. Surprise, det går inte att komma loss. Godis faller till golvet. Oj, som det faller godis till golvet. Det slamrar och dunkar när jag drar i ställningen. ALLA i kön tittar på den där långa dåren som försöker tränga sig i kön. Jag inser inte bara att jag är till åtlöje i "min" affär, jag inser även att kroken på något märkligt sätt har kilat in sig i jeanslinningen där bak. Jag vrider och vänder på mig, försöker hitta bakom ryggen. Men jag når inte. Ställer mig på tå och rycker. Inget hjälper.

Då träder naturligtvis Arga Damen in, min antagonist, och ler milt och säger "please, hold still". Sedan hakar hon loss mig. Bara så där. Hur enkelt som helst. Den triumfen i hennes ögon när jag skamset tackar henne ska denne Gamla stan-snobb sent glömma.


Där har vi kanske en scen till manuset. /S

torsdag 1 september 2011

Dag 10: Kultur is da shit

Var på Arbetsförmedlingen City idag och det var verkligen som att befinna sig på ett mentalsjukhus. Människor som föreföll drogade/förståndshandikappade/lobotomerade hasade hålögda och förvirrade fram och tillbaka medan personalen gjorde sitt bästa för att upprätthålla skenet av att deras obefintliga "system" fungerade hur smidigt som helst. Överallt hördes uppgivna röster helt utan livsgnista i telefon med sina närmaste, alla med i stort sett samma budskap - "jag har fått en nummerlapp, det är nummer 7 nu och jag har nummer 635".

Jag själv som skickligt kommit dit precis när "arbetsfömedlarna" kommit ut ur sina hålor för att ha personlig kontakt med pöbeln - "de arbetssökande" - behövde bara vänta i ca 45 minuter innan jag fick träffa en trevlig och entusiastisk karl som inte ens visste hur man sökte på deras egen hemsida.

Jaja, alla kan inte vara perfekta, men vi kom i alla fall efter ca 10 minuters härligt samspråk fram till att jag borde bege mig till Arbetsförmedlingen Kultur istället. Väl där (på Söder, var annars?) fick jag utan någon som helst väntetid prata med en helmysig kulturtant som snabbt och enkelt skrev in mig och stack till mig några broschyrer om "arbetsmarknaden" innan jag fick bege mig hemåt igen och fortsätta njuta av min första dag som officiellt arbetslös.

Självklart träffade jag på en man som såg ut som Stefan Sundströms tvillingbror när jag var på väg därifrån. Är det AF Kultur så är det.

Det är inte helt omöjligt att något som påminner om detta dyker upp i manuset inom kort. /A

onsdag 31 augusti 2011

Dag 9: Vi andas skrev


Idag skrev vi in en hel del smärta och svärta i manuset. Barnlöshet och olycklig kärlek i en sotsvart förening. Det syns på bilden, eller hur? Här på Skrev lever vi med våra karaktärer. Vi andas skrev. Dagligen. /S


tisdag 30 augusti 2011

Dag 8: Konsten att förolämpa en riktigt gammal människa

På väg från Simon idag fick jag en komplimang från en äldre herre, som för övrigt var slående lik den saligt innebrända Per Oscarsson, om min cykel. "Oj, vilken fin cykel!" sa han. "Den måste vara från 50-talet!" "Oj, det är möjligt, då är den ju OTROLIGT gammal!" svarade jag glatt samtidigt som jag insåg att mannen som tilltalade mig var född långt tidigare än så, och därmed konstaterade jag alltså rakt i ansiktet på honom att han själv var fullkomligt ohyggligt gammal och förmodligen kunde räkna sin tid kvar i livet i minuter.

Sen mådde jag lite dåligt och gick vidare, men tänkte samtidigt att det är sådana här situationer man kan använda i manuset och därmed var det ju inte helt utan mening. Vissa offer måste göras. /A

Dag 8: Ny lovande karaktär

Idag skrev vi in en ny fin karaktär som är väldigt lovande. Hon heter Pex Thufvesson, hon är medium och hon är mycket mottaglig för människors "energier".

"Pex Thufvesson", det kan vara det bästa namnet någonsin. /S

måndag 29 augusti 2011

Natt 4: Baktankar

Sitter på balkongen i all stillsamhet. Dricker en öl. Petar lite i manuset.

Den sista meningen där skulle bli mycket mer intressant om man tog bort en bokstav.

Bara ett smakprov på den typ av guldkorn vi levererar dagligen. Är världen verkligen redo för det här? /A

Dag 7: Standing on the shoulders of giants

Såg första avsnittet av andra säsongen av The office idag, och det kan nog vara den mest plågsamma halvtimme tv som någonsin spelats in. Precis på gränsen till outhärdligt.

Senaste avsnittet av Louie inleddes med: "I heard that ducks have one hole. And they pee out of it, and they shit out of it, they get fucked in it, and they lay eggs out of it. That has gotta be one dirty, smelly hole."

Om vi kan skapa något liknande, rent kvalitetsmässigt, så tycker jag att vi kan vara relativt nöjda med oss själva.

Som Simon redan har konstaterat så skrev vi en scen tillsammans idag. Resultatet var inget mindre än briljant, om jag ödmjukt får säga det själv. Det här känns bara bättre och bättre. 

Jag tror jag unnar mig en kvällsbourbon på det. /A

Dag 7: The plot thickens


Eftersom jag inte hade gjort min hemläxa ordentligt till idag (ja, jag skäms) så skrev vi för första gången en scen tillsammans. Från början till slut. Och det fungerade väldigt bra att samskriva visade det sig - det kan vara den roligaste (och obehagligaste) scenen hittills.

Utan att avslöja för mycket kan jag berätta att den innehåller manlig aggressivitet, en carbonara med extra bacon, fetma, manboobs och motbjudande champagnekorksljud.

Snart är första avsnittet klart för finslipning. /S

söndag 28 augusti 2011

Natt 3: Spritmarinerad

Hemma igen efter en spritindränkt pokerhelg på Åland. Sammanlagt ca 9 timmars sömn under hela helgen. Helt slut. Tom i huvudet. Måste sova nu. Imorgon ska skapandet fortsätta.

Att säga upp mig från jobbet är nog det vettigaste jag har gjort på åratal. Kan inte ens föreställa mig ångesten om jag skulle behöva gå och jobba imorgon.

I TV4 går Kenneth Branagh omkring och låtsas att han bor i "Yshtaad". Helt obegripligt. Varför äter människor med pinnar? Varför promenerar gamla tanter omkring med stavar? Och den där vidriga Elon-reklamen sen. Dessa är bara några av alla saker jag inte förstår mig på. /A

torsdag 25 augusti 2011

Dag 6: Statistik


Hittade statistikverktyget på bloggen och blev lite förvånad att vi överhuvudtaget har några besökare - SKREV är ju synnerligen inofficiellt än så länge.

Att vi har 136 svenska träffar går nog att förklara med våra egna besök, plus några random lycksökare som febrigt har sökt på "skrev" (en något torftig porrsökning tycker jag nog - bättre kan ni!). Men ni två amerikaner och du den udda tysken, däremot, hur i helvete hittade ni hit? /S

Natt 2: Språklig utveckling

Har varit på bokklubbsträff ikväll och fick lära mig ett helt nytt begrepp - fistingsmör! Det kommer med i manuset, det råder ingen som helst tvekan om detta. /A

onsdag 24 augusti 2011

Dag 5: Huvud-karaktär

Gissa Jabba the Hut

SÅ stort är inte ditt huvud, Anders. Vore jag generös skulle jag kanske säga att du dubblar en småvuxen mans kranium. Men mer än så är det absolut inte. Det räcker INTE till en huvudkaraktär. Jag är ledsen.

Däremot har du en överdimensionerad högerhand. Det är lite otäckt. Jag vet ju var den har varit. /S

Dag 5: "Synonyms of fudge packer"

Min kväll: isvatten och en helt ok kyckling med Uncle Ben's Hawaiian Sauce, en rolig Louis CK på datorn och den mycket märkliga känsla som man enbart får av att googla på "Kvinnoförnedrande citat", "Synonyms of fudge packer" och liknande. Ja, googlandet var manusrelaterat. Jag lovar.

Allt för konsten, som vi på Skrev brukar säga. Det var vi som kom på det uttrycket. /S

Dag 5: Rolig rasism

Satt hemma på balkongen och skrev under förmiddagen. Det rullar på bra nu. Var sen hemma en sväng hos Simon i Paradvåningen. Vi kollade det vi skrivit på varsitt håll och var mycket nöjda, givetvis. Vi fick dessutom fram en hel del bra nya idéer.

Tog bilder till bloggen, där jag som vanligt ser ut som Jabba the Hut. Mitt huvud är ENORMT. En smula frustrerande med tanke på hur strålande vacker jag egentligen är.

Pratade sen med Simon i telefon, han hade kommit på en djupt rasistisk och politiskt inkorrekt replik till en av karaktärerna som var oerhört rolig.

Ikväll är det träff med bokklubben men jag hoppas hinna skriva lite till innan dess. /A

tisdag 23 augusti 2011

Dag 4: Heroin och homosexualitet

Igår lyckades jag få ihop två-tre sidor med dialog. Helt ok, även om det kommer att behövas lite finputsning för att det ska bli geniförklarat. Skönt ändå att man är igång. Jag har annars en tendens att stirra apatiskt på datorn och hitta på nåt annat att göra istället. Just do it, som Jan Guillou självbelåtet skulle säga.

Avslutade kvällen med att närma mig slutet av Keith Richards självbiografi Livet. Märkligt att 3 av de 4 senaste böckerna jag har läst har handlat om gravt heroinberoende. Det kanske finns ett tecken där nånstans. 

Den fjärde boken handlar om en homosexuell mans äventyr i New York under 60- och 70-talet. Det kanske finns ett tecken DÄR nånstans. Vad vet jag.

Idag har vi spenderat ett par timmar i den magnifika paradvåningen i Gamla stan. Nya Post-it-lappar har satts upp på väggen. Många idéer slängdes fram och tillbaka. Nu ska vi bara få ihop det. Räknar med att första avsnittet är klart i början av nästa vecka. Sen rullar det nog på av sig självt. /A

Dag 4: Lapptäcke


Hur mäter man ett manus genialitet? Genom antalet Post-it-lappar, givetvis. Och som ni ser har vi några uppe nu. Jag antyder inget särskilt med det här, att vi skulle ha ett mästerverk på gång eller så, men det börjar tammefan likna ett lapptäcke där på väggen. /S

torsdag 18 augusti 2011

Dag 3: Fortsatt stiltje

Idag har jag verkligen inte lyckats åstadkomma någonting vad gäller manuset. Det här är inte bra. Nya tag imorgon! /A

onsdag 17 augusti 2011

Dag 2: Stiltje

Har ägnat dagen åt att kolla på en gaziljon avsnitt av Parks and recreation, för inspiration givetvis.

Kom på att en av huvudfigurerna ska kommunicera genom att ställa frågor som han svarar på själv. Mycket roligt. /A

Natt 1: Fylleri

Kom på en helt genial idé till en scen på väg från taxin till min port, men har nu helt glömt bort vad det handlade om. Jaja, är det så briljant som jag tyckte just då så antar jag att det kommer tillbaka. /A

tisdag 16 augusti 2011

Dag 1: Mer angående Post-it

Väggen där vi sätter Post-it-lapparna är helt enkelt perfekt. Struktur är kreativitetens moder. Kaos må vara dess fader, men fäder är ofta frånvarande långa perioder och ofta går det ändå bra. Det känns som att det här inte kan gå fel.

En liten korrigering: Det är egentligen inte Dag 1, utan i realiteten Dag 2. /A

Dag 1: Post om Post-it


Som alla vet är Post-it-lappar något av det viktigaste under ett tevemanusarbete. Kanske det allra viktigaste. Vi har naturligtvis skaffat sådana och nu är de första uppe. Vi är igång. /S