Är ni födda på 70-talet vet ni utan tvekan vad jag pratar om. Det handlar om de där gröna skapelserna som man inte ens ville äta som barn. De där som låg kvar orörda i asken långt efter att man tvingat i sig körsbär i likör eller romrussin eller nåt annat i vanliga fall äckligt efter att allt vettigt och ätbart godis tagit slut.
Godis som till och med barn är tveksamma till att stoppa i sig är vidrigt i ordets rätta bemärkelse.
Kombon Leif, vår vedervärdige vaktmästare, och gröna marmeladkulor är en match made in heaven, och det är SKREV som håller i spakarna. /A
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar