Anders har börjat kalla manuset för HON och det skrämmer mig en smula. Jag tror att han börjar bli besatt. Ibland hittar jag skrynkliga och fuktiga A4:or med hans favoritscener i soffan där vi brukar sitta när vi skriver. Han gömmer sidorna mellan soffkuddarna som en skamsen hund. Jag har konfronterat honom och givetvis blånekar han till manus-sodomi. Så jag väljer att låtsas som om jag inget ser. En viss besatthet kan vara precis det bränsle vi behöver.
Avsnitt 1 och 2 är nu klara, printade, höglästa och skickade till en manusexperts kritiskt granskande ögon. En utomstående person med distans. En person som inte kallar manuset för HON. /S
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar