Var på Arbetsförmedlingen City idag och det var verkligen som att befinna sig på ett mentalsjukhus. Människor som föreföll drogade/förståndshandikappade/lobotomerade hasade hålögda och förvirrade fram och tillbaka medan personalen gjorde sitt bästa för att upprätthålla skenet av att deras obefintliga "system" fungerade hur smidigt som helst. Överallt hördes uppgivna röster helt utan livsgnista i telefon med sina närmaste, alla med i stort sett samma budskap - "jag har fått en nummerlapp, det är nummer 7 nu och jag har nummer 635".
Jag själv som skickligt kommit dit precis när "arbetsfömedlarna" kommit ut ur sina hålor för att ha personlig kontakt med pöbeln - "de arbetssökande" - behövde bara vänta i ca 45 minuter innan jag fick träffa en trevlig och entusiastisk karl som inte ens visste hur man sökte på deras egen hemsida.
Jaja, alla kan inte vara perfekta, men vi kom i alla fall efter ca 10 minuters härligt samspråk fram till att jag borde bege mig till Arbetsförmedlingen Kultur istället. Väl där (på Söder, var annars?) fick jag utan någon som helst väntetid prata med en helmysig kulturtant som snabbt och enkelt skrev in mig och stack till mig några broschyrer om "arbetsmarknaden" innan jag fick bege mig hemåt igen och fortsätta njuta av min första dag som officiellt arbetslös.
Självklart träffade jag på en man som såg ut som Stefan Sundströms tvillingbror när jag var på väg därifrån. Är det AF Kultur så är det.
Det är inte helt omöjligt att något som påminner om detta dyker upp i manuset inom kort. /A
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar