Dag 538: Är detta det stora genombrottet?

Idag har vi i Skrev kommit på en helt fenomenal idé till tv-serie. Helt fenomenal, säger jag. Så enkelt är det. Jag vet att vi alltid brukar hylla oss själva i det här forumet, det är vad det här forumet till stora delar är till för, men den här idén är faktiskt inget annat än mirakulös.

Jag kom just på en sak, det finns nog ingen som älskar att använda adjektiv så mycket som jag i mina texter. Jaja, skitsamma, den nya idén var det jag pratade om. Tyvärr kan jag inte avslöja så mycket om den förutom att den involverar en av Sveriges mest prominenta familjer, och att den bara blir mer genialisk ju mer jag tänker på den.

Jo förresten. En sak till kan jag avslöja, den är förmodligen närmast omöjlig att förverkliga. Men det är inget som hindrar Skrev, vi skrattar utmaningen rakt i ansiktet.

Det här kan vara projektet som äntligen gör oss legendariska./A

Dag 38: SKREV krystar

Igår hamnade vi, för första gången, i vad som verkade vara ett helt hopplöst läge. Vi hade en scen som vi kände oss tvungna att skriva, vi visste vad den skulle utmynna i och vilken funktion den skulle fylla. Men vi hade ingen aning om hur vi skulle komma dit.

Utan att avslöja alltför mycket handlade det om huruvida en av personerna i scenen skulle lida av stroke eller av Huntingtons sjukdom. Jag röstade för stroke, Simon var mer inne på Huntingtons. Personen ifråga var dessutom tvungen att ofrivilligt antasta en kvinna på en toalett, helst både verbalt och fysiskt, och sen skulle scenen avslutas med att han blev utsläpad av vakter och på vägen få sina byxor neddragna framför en mängd vittnen. Kunde vi dessutom få in en vuxenblöja och en svanktatuering så var det jackpot.

Mängder av idiotiska förslag kastades fram, det ena mer desperat och ologiskt än det andra. Svordomar skreks. Listor med könsord skrevs. Simon gjorde en trettonde kanna kaffe och försvann iväg för att försöka hitta en lösning på internet. Jag slängde mig i soffan och började spela Wordfeud i ren desperation. Paniken var påtaglig. Tårar hotade att tränga fram. Var detta slutet för SKREV?

Självklart inte.

SKREV skulle inte vara SKREV om vi inte löste såna här små dilemman. Som de fullfjädrade proffs vi är tog vi helt enkelt några djupa andetag, vände på alltihop, la till lite, tog bort lite, och efter flera timmar av plågsamt värkarbete klämde vi till slut ut den där trilskande scen-bebisen som om det var den enklaste sak i världen.

Nu pustar vi ut och går vidare./A

Dag 28: Jättepenis, Gandalf och outsäglig ondska

Experterna brukar säga att man ska skriva om det man känner till, och med detta oumbärliga råd som ledsagare har SKREV idag (bland mycket annat givetvis) sysselsatt sina överbegåvade hjärnor med ett riktigt praktsvin med en jättelik penis, en simpel vaktmästare som huserar den svartaste av ondska samt en självupptagen skådislegend som horar som sjökapten i en usel reklamfilm.

Det händer ständigt saker på SKREV alltså. Se bara på fotot ovan hur Simon jobbar med sin älskade post-it-vägg. Nya lappar kommer till, gamla lappar byter plats. Växer manus växer SKREV, brukar vi på SKREV säga.

Det enda negativa med dagen var att Simon vann i vår vadslagning om vad Gandalf egentligen säger i Sagan om ringen när han är på väg att dras ned i djupet av balrogen. "Fly, you fools!" hävdade Simon bestämt. Jag fnyste överlägset åt hur dum i huvudet han är och konstaterade att det var "Run, you fools!" som gällde. Enligt det där internet var det jag som hade fel. Jag tar det som ett stort personligt nederlag. /A

Dag 23: SKREVs kreativa kaos

För att ni ska få en idé om hur genier arbetar bjuder vi här på en unik inblick i den enormt komplicerade kreativa process som gör SKREV unikt. /A

Dag 19: En fellatio, tack.

På rekommendation från en av mina nära vänner (vi kan kalla henne Anna) kollade jag idag in Tore S Börjessons och hans nyblivna fru Sara Mårtens blogg, kallad Giftas, och det första som slog mig var att det är väldigt vad mycket fellatio som avhandlas. Det är fellatio till frukost, det är fellatio till pizzan och säkert även fellatio framför På spåret på fredagkvällarna. Vid en första anblick, och jag läste ärligt talat inte speciellt noga, framstår det helt enkelt som att bloggen innehåller oerhörda mängder fellatio.

Jag är inte pryd och jag uppskattar givetvis väl utförd fellatio lika mycket som the next guy, kanske är jag bara avundsjuk, men jag undrar verkligen varför Tore och Sara känner så starkt för att dela med sig av de äktenskapliga fellatiostunderna till allmänheten. Har Tore aldrig upplevt fellatio tidigare i sitt liv? Har Sara aldrig utfört fellatio tidigare i sitt liv? Eller handlar det om att Sara går på någon ny radikal proteindiet?

Obegripligt. Men de minuter jag ägnade åt deras blogg är inte på något sätt bortkastade. Nu måste jag fundera på hur jag eventuellt kan få in karaktären Fellatiomannen i manuset.

Och självklart har Giftas hamnat på min relativt korta lista med favoritbloggar. /A

Dag 18: SKREV inspireras av "den lilla människan"

Idag har jag lyssnat på radio. Det är inte bra för min mentala hälsa. Det pratades om adoption och en man (let's call him Bengt) ringde in och tyckte att han hade en väldigt intressant tanke som han ville dela med sig av. Han lät lite klurig sådär, drog ut på det, ”det är en sak jag har funderat på väldigt länge, som jag har undrat över när det gäller det här med barn, nånting som jag tycker skulle vara väldigt bra för de som bestämmer att fundera allvarligt på”.

Programvärden frågade givetvis ”Vad är det då? Vad är det för idé du har, Bengt? Berätta för oss, vi kan inte bärga oss längre!”. ”Mjaa” sa Bengt förnumstigt och drog ut på det geniala han skulle delge världen ytterligare några sekunder samtidigt som det var uppenbart att han var nära att spricka av upphetsning över sin egen förträfflighet. Men han bärgade sig och hummade lite till för han visste att han satt på ett riktigt guldkorn som skulle få alla kunskapstörstande stackare som lyssnade att skrika av ren njutning när de fick höra.

Och så äntligen kom det. ”Jo, jag undrar så här, varför har man inte körkort för barn? Man har ju körkort för bilar, men barn kan vem som helst bara skaffa hursomhelst, varför kan man inte införa körkort för barn?”.

Har du fler såna glimrande och tidigare oupptäckta pärlor av visdom, Bengt? Jag vill att du blir min mentor, Bengt. Snälla Bengt, jag ber dig, låt mig få vara din lärjunge.

Sen var det nån nazistkvinna som ringde in och menade på fullaste allvar att om en kvinna inte kan bli gravid på ”ett naturligt sätt” så var det heller inte meningen att hon skulle ha barn. ”Ja, så tycker jag. Jag är bara ärlig, det får folk ta.” Det är oklart om det låg några religiösa vanföreställningar bakom hennes förvirrade tankebanor. Men det vore härligt om hon drabbades av en livshotande sjukdom, som man lätt skulle kunna bota, men inte fick sin nödvändiga medicin med motiveringen ”Tyvärr, det var helt enkelt inte meningen att du skulle leva längre.”

För att toppa detta har nyheterna hela dagen rapporterat om en ukrainsk man som dog efter att ha vunnit en snabbätartävling där han tryckte i sig 10 ukrainska degknyten (namnet på denna delikatess har tyvärr lämnat mitt minne) på en halvminut. Vilket antiklimax när man just har vunnit vad som måste vara en av de mest prestigefyllda titlarna i hela Ukraina. /A

Dag 17: Ett skrev i träda är ett olyckligt skrev

Äntligen kom vi igång idag igen efter ett alldeles för långt uppehåll ägnat åt i stort sett ingenting, ingenting lika viktigt som skrevpillandet i alla fall. Jag har en tendens att göra just ingenting och stirra apatiskt in i väggen om jag inte har någon som vakar över mig och ser till att saker och ting blir gjorda. Förmodligen lider jag av någon slags omvänd ADHD. Simon är just nu min manus-PT, tur att han är tillbaka i stan igen efter sina ständiga besök på sitt älskade Öland.

Och ja, jag kan väl till viss del hålla med om att Wordfeud upptar alldeles för mycket av min tid. Jag blir inte förvånad om manuset hädanefter kommer att drunkna i ord som ”fez”, ”ozon”, ”laxkar” (!), ”pukas”, ”varpsa”, ”cellofan” och ”xylofon”. 

På tal om manuset så har jag återigen gett mig in på nätdejting. Det är rena guldgruvan, där finns tillräckligt mycket svärta och desperation att det räcker till minst 10 säsonger. /A

Dag 13: Mess-misstag

Idag messade Mårten och undrade om jag skulle kunna ta ett fotojobb med kort varsel. Det vara bara det att han skickade till fel nummer. Livet är fyllt av manusidéer. /S